I dag passade vi på att städa i hundgården. Vi brukar vara duktiga på att hålla rent, men när det snöade som värst så slarvades det lite, korvarna försvann ju i ny snö med en gång, men som vi alla vet, det som göms i snö, kommer fram i tö.... trots det känns det bra att snön äntligen minskar. Vi har inte kunnat köra hundarna på ett tag, på grund av att det har varit för mycket snö, nu hoppas jag att snön försvinner fort från våra skogsvägar så man hinner köra trehjuling innan det blir alldeles för varmt.

För övrigt så har Tuva blivit såå trött efter parningen, så hon känner sig nog dräktig, om hon sen är det, är ju en helt annan sak, men jag hoppas verkligen på att det ligger en liten Luna åt oss därinne i magen. Det har ju inte gått två veckor ens, men man håller på och letar efter små tecken hela tiden, jag vet att det är fånigt, men det är ju så spännande.

I dag när Patrik och jag kom hem från affären så hade vi ett udda besök på vår tomt. En jättestilig fasantupp, totalt orädd. Jag fick ju för mig att jag skulle mata stackarn, så sagt och gjort. Jätteklantigt tyckte Patrik, (och jag också vid närmare eftertanke), nu kanske vi inte blir av med honom på länge, och det känns lite jobbigt att ha en fasantupp omkringstruttandes, när man ska gå ut att kissa med 6 hundar. (Jag har försökt att förtränga hur det gick när vovvarna fick tag på en upphängd fläsksvål. Visst, nu är det ju en viss skillnad på en fläsksvål och en fasantupp, men jag menar bara att det blir ett väldigt rabalder, för alla vill ju ha en del av bytet...och våra huskisar är inte speciellt glada i att dela med sig...om ni förstår vad jag menar :). Men vi får väl hoppas att herr Fasan tycker det är trist att bo här hos oss, och flyttar snart.   / Ann

                                          Stiligt besök