Vår historia med Manchesterterrier sträcker sig från mitten av 90-talet. I tidningen Hundsport hade dom månadens rasspecial om MT. Vi läste , tittade på bilderna och blev förälskade. På den tiden fanns det bara två uppfödare på MT i Sverige. Kurt Bergström, Björkstadens kennel i Umeå och Barbro Kronlund, kennel Tibouchinas i Sävsjö. Eftersom det var närmare till Sävsjö så föll det sig naturligt att ta första träffen med MT där. Barbro visade sig vara en mycket trevlig människa med underbara Manchestrar. -98 ställde vi oss på kö för en tikvalp hos Barbro. Tyvärr var kön lång och tikarna räckte inte till alla. Vi fick tipset om att leta i Norge där det fanns fler uppfödare på MT än i Sverige. Sagt och gjort, vi hittade en uppfödare i Drammen, Marianne Pedersen kennel Ridgefaret's som hade valpar. Vi åkte till Marianne och tittade på underverken och valde ut en liten tjej, eftersom valparna inte var leveransklara då så blev det ännu en resa några veckor senare för att hämta hem lilla Ellen.
Tanken var ju att vi skulle avla på Ellen om hon blev bra. Vi ställde ut henne några gånger, och hon var lovande som unghund. (Vi var med på den allra första rasspecialen i Norge år 2000.) Sen växte Ellen och blev tyvärr för stor, (större än godkänd hanhundsstorlek, och avelsdrömmen på MT gick i kras.)
Vi har länge funderat på att avla på en ras till förutom Huskies, och det föll sig ganska naturligt att ta upp MT igen, det är ju ändå en ras som vi kan. Vi har sagt att om vi ska köpa MT igen så blir det från Barbro, vi känner ju henne sedan flera år tillbaka, och nu i skrivandes stund så fins det en liten tikvalp nere i Sävsjö, som vi bara väntar på att få ta hem till oss.
Historia i England
Manchesterterriern, eller Black and Tan terriern som den ursprungligen kallades, är en engelsk ras med gamla anor. Rasen nämdes för första gången på 1400-talet, men det kan tänkas att den fanns redan för 3-4000 år sedan.
Dåtidens hundar var nyttohundar, och användes t.ex till rävsprängning. På 1700-talet förädlades rasen från att ha varit en tämligen robust och oädel hund genom inkorsning av Whippet. På 1800-talet blev MT känd som en framgånsrik råttkampare och gick under en tid under namnet "råtterrier". Gruvarbetarna kunde tjäna en extra slant på vadslagningar med sina hundar. Under denna tid kuperades öronen för att förhindra att de blev bitna under råttjakten. Då råttkamperna förbjöds användes hundarna till att utrota de råtthorder som var vanliga i forna dagars England.
Många teorier om rasen har framlagts, men det enda man tror sig veta säkert är att English White terrier, Strävhårig Black and Tan terrier och ytterligare någon liten ras hör till förfäderna. MT har använts i inte så ringa grad till förädling av andra raser. Bl.a korsades den in i Dobermann, för att mjuka upp lynnet hos denna ras och ge den mer elegans.
I engelska kennelklubbens första stambok (1859-74) kallades de Black and Tan terrier, det fanns då 72 hanar och 50 tikar registrerade. Redan så tidigt som 1863 var utställningsintresset stort och rasen var på utställningar uppdelad i tre klasser beroende på vikt. Namnet MT antogs när rasen delades upp i två raser. Den största varianten fick namnet Manchesterterrier för att de mest framgångsrika uppfödarne bodde i detta område. Den mindre varianten fick namnet Miniatyr Manchesterterrier, vilket den fick heta fram till 1960-talet. (Idag är miniatyrvarianten en egen ras, English Toy terrier).
Rasens popularitet var stor, i synnerhet de mindre exemplaren. Uppfödningen var omfattande och exporter var vanliga, framförallt till Amerika. Men så i slutet av 1800-talet så infördes kuperingsförbud och rasens popularitet rasade. Det var ett hårt slag för MT. Att utformningen av rasstandarden dessutom ställde hårda krav på färgteckningen gjorde det inte lättare för uppfödarna. När sedan första världskriget började hade inte rasen återhämtat sig från popularitetsnedgången och antalet MT var starkt reducerat. Andra världskriget medförde att rasen nästan dog ut. När kriget var slut kände man till 5 - 11 exemplar i landet. Rasens anhängare arbetade vidare och förhindrade att den utrotades, och 1955 hade antalet ökat så att kennelklubben delade ut Challenge certificat för första gången efter kriget. I USA är Manchesterterrier och English Toy terrier samma ras, men man delar in dem i Toy och Manchester beroende på vilken storlek de får som vuxna.
I Sverige
Redan vid svenska kennelklubbens första utställning i Göteborg 1891, återfann man i en underavdelning under rubriken "lyxhundar", tre stycken Black and Tan terrier. Emellertid fick endast en av dem, tiken Lilly något pris, och det var ett blygsamt tredje pris. Det ägarnamn som återfanns bakom Lillys var godsägare E.Hallin, Skövde. Det blev Hallin som främst svarade för att rasen hölls vid liv bortåt 20 år framåt. 1898 stambokfördes hela nio Black and Tan terrier, flera var dock danska. Vid utställningen i Stockholm 1900 prisbelönades nio hundar av rasen och i Göteborg ett år senare tolv. Hallin fick där dessutom pris för "kollektion". I den stambok som SKK utgav 1902 återfanns 26 Black and Tan terrier och därmed var kulmen nådd. Varje år fram till 1910-11 utställdes några av dessa särpräglade terrier, men under första världskriget försvann rasen praktiskt taget helt.
Det skulle dröja ända fram till 1932 innan den kom tillbaka. Det var den framgångsrika dvärghundsuppfödaren fru Aina Rossander, Djursholm, som gjorde ett energiskt försök att återuppliva rasen i Sverige. Framgångarna lät inte vänta på sig. Tre champions utgick från Rossanders kennel under senare delen av 30-talet. Någon ytterligare uppfödare uppenbarade sig emellertid inte, och när fru Rossander koncetrerade sig på dvärghundarna föll rasen åter i glömska. På svenska utställningar tycks den inte ha förekommit sedan 1942.
1967 hände det emellertid något på Manchesterterrierfronten. Stig Bäckström, kennel Rose i Umeå, importerade en tik, Holländsk Ch Rosemarie, som året innan gjort sensation på CRUFT'S genom att bli BIR, trots att hon bara gick i ungdomsklass. Efter emigrationen till Sverige har hon lämnat två kullar som enligt ägarens utsago visat sig lyckade. Bland annat blev en dotter, Rose Golden Girl BIR på internationella utställningen i Stockholm 1968. Stig Bäckström hann dock inte uppleva rasens utveckling i Sverige, då han avled under senare delen av 70-talet.
Intresset för rasen hade dock vaknat hos Maine Olsson, kennel Farmaren i Gävle. 1970 tog hon in en underbar tik både beträffande temperament och utseende, Kirby Superan. Hon parades sedan ett par gånger med E.Merryman, med championavkommor som resultat bl.a den kända Farmarens Super Flash. Farmarens sista kull med MT föddes år 1978.
1977 gick INTUCH NORDUCH NV-79 Farmarens Black Pamela till Kurt Bergström, kennel Björkstadens. Återigen fanns det Manchesterterrier i Umeå. För att bredda sitt material tog han 1984 hem SUCH Eaglespur Merry Go round från England. Ytterligare två importer från England tillkom 1995. En hane SUCH FUCH Eaglespur Red Kite och en tik, Eaglespur Ring of Bells. Kennel Björkstadens hade sin sista kull med MT valpar år 2000.
1984 tog Ylva Hagman, kennel Minitiger in tiken INTUCH NORDUCH Brenandi Delightful och 1986 JW-86 INTUCH NORDUCH Keyline Firemaster. Ylva Hagman födde upp två kullar mellan 1987 och 1989, men upphörde sedan med MT.
År 1995 importerade Barbro Kronlund, Tibouchinas kennel två tikar från Norge. SUCH All My Loving och SUCH NORDV-99 NUCH SV-00 Bam- Bam-Miss-Tan. Två hanar köptes in, en från Björkstadens kennel SUCH Björkstadens Lucifer Black och en från Finland, Kimblewick Quick Step. Första kullen föddes 1997. 2004 importerades en hane från Australien, Kazkei Starr Dancer. Barbro Kronlund, Tibouchinas kennel är idag 2011 fortfarande aktiv med Manchesterterrier.
Nordens första Manchesterterrierspecial ägde rum i Oslo den 4 Juni 2000. Domare var Mrs Enid Teague Knight från England. Hon är president i MT klubben och även själv uppfödare av rasen. Med tanke på att det inte fanns speciellt många MT i Norge och Sverige, ca 200 st, så får man nog anse att 56 anmälningar var ett stort startfält procentuellt sett. Specialen hålls nu i Norge vartannat år.
Källa: SKK Manchesterterrier RAS